född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.  Related Paintings of johan krouthen :. | efter regnvader | soren kroyer | Sommarlandskap med betande boskap | flicka klattrar over statta | utsikt over linkoping fran tannefors |
Related Artists:
ottilia adelborg
Eva Ottilia Adelborg, född 6 december 1855 i Karlskrona, död 19 mars 1936, var en svensk akvarellkonstnär. Hon var dotter till kommendörkapten Bror Jacob Adelborg och hans hustru Hedvig Catharina af Uhr samt syster till Gertrud Adelborg. Adelborg var "bilderbokskonstnärinna" enligt äldre benämning. Hon benämns idag barnboksillustratör, men illustrerade även böcker för vuxna, komponerade tapetmönster och skrev böcker och kan därför benämnas författare. Bosatt i Gagnef i Dalarna från juli 1903, då hon startade en skola för knyppling. Museum över hennes liv och verksamhet finns i Gagnefs gamla prostgård. Känd för bland annat affischen "Prinsarnes blomsteralfabet" (1892). Det litterära Ottilia Adelborg-priset instiftades år 2000 av Gagnefs kommun.
George Leslie Hunter
Scottish Painter, 1877-1931
Mihaly Zichy
(Hungarian pronunciation: [ˈmihaːj ˈzitʃi]; German: Michael von Zichy; October 15, 1827, Zala, Hungary - February 28, 1906, St. Petersburg, Russia) was a Hungarian painter and graphic artist. Mihely Zichy was a significant representative of Hungarian romantic painting. During his law studies in Pest from 1842, he attended Jakab Marastoni's school as well. In Vienna he was Waldmeller's pupil in 1844. "Life Boat", his first major work, comes from this time. On Waldmeller's recommendation, he became an art teacher in St. Petersburg. He swore allegiance to freedom by painting the portrait of Lajos Batthyeny, the first Hungarian prime minister, in 1849. From 1850 onwards, he worked as a retoucher, but he also did pencil drawings, water colours and portraits in oil. The series on the Gatchina hunting ordered by the Russian tsar raised him to a court artist. He founded a society to support painters in need. "Autodafe" on the horrors of Spanish inquisition was painted in 1868. He travelled around Europe in 1871, and settled down in Paris in 1874. He painted "Queen Elisabeth is Laying Flowers by the Coffin of Ferenc Deek" on Treffort's order. "Drinking Bout of Henry III", his next large scale picture came from 1875. "The Victory of the Genius of Destruction" painted for the Paris Exhibition was banned by French authorities because of its daring antimilitarist message. He left Paris in 1881 and returned to St. Petersburg after short stays in Nizza, Vienna and Zala (village). From this time onwards, he was mostly engaged in illustrations ("The Tragedy of Man" by Made - h, 1887, and twenty-four ballads of Jenos Arany, 1894 - 98).